Okategoriserade Archive

Många av våra stora starka indiustrier med ett svensk bakgrund eller svenska ägare som har fabriker utomlands står sig idag stark och Jag har en kittlande tanke på om svenska som bor utomlands eller de svenskar som bor i Sverige, men som vill jobba i andra länder har större chans att fått jobb. Flyttar man till Canada som svensk medborgare och söker jobb i en fabrik som tillverkra japanska bilar eller på en IKEA affär borde ju chanserna vara högre om man söker jobbet på IKEA.

Hur fungerar det? tar de överhuvudtaget hänsyn till detta och på något sätt är lite mer nationalistiska när platser ska tillsättas. Agendan kring detta är säkert inte så omfattande som man tror, men om en svensk rekryterare skulle sköta utfrågningen och då kan prata svenska med en som kommit till detta nya land för att söka jobb, visst borde de innebära en viss fördel. Några säkra belägg har jag självklart inte och ännu mindre ska jag gräva kring några arkiv för att hitta något samband. Jag är bara nyfiken på hur det fungerar även att jag inte har något bra svar på det.

Ordet ”arbetsrätt” det låter ju ganska klockrent vad det innebär, men inser alla vad det egentligen betyder. Är det så enkelt att det innebär rätten att arbeta? Nej förmodligen inte för så skulle ju alla som är arbetsföra jobba och den verkligheten speglar av självklara skäl inte vårt samhälle idag. Däremot vore det roligt om det fanns en lag som säger att alla måste ha ett jobb. Undrar hur våra politiker skulle lösa det. Istället har ordet en helt annan innebörd som handlar om rätt att inte behöva jobba. Rättsliga lagar som reglerar förhållandet melan arbetsgivare och arbetstagare. Sedan finns det olika typer av uppföljningar som följer i temat. LAS (lagen om anställningsskydd) MBL (medbestämmandelagen) SemL (semesterlagen) AML (arbetsmiljölagen) och vårt senaste tillskott diskrimineringaslagen som kom 2009. Det vi ser med dessa lagar är inskränkningar och rättigheter att inte behöva jobba under vissa typer av premisser som inte anses anständigt och det håller jag helt och hållet med om att det ska ingen behöva göra. Däremot reagerar jag varför dessa föreskrifter står under

När Öresundsbron var färdig har det succesivt blivit en ökning av både Danskar som bor Danmark, men som jobbar i Sverige och tvärtom. Själv begriper jag inte hur det kan vara så många danskar som jobbar här. Att vi valfärdar och jobbar i danmark kan jag fatta för även att de bor i Sverige betalar de Dansk skatt och den är ju lägrer i Danmark än Sverige och hur våra Danska kolleger kan tjäna på att skatta i Sverige, det vet jag inte. Kan det vara så att våra Danska vänner har fått några speciella undantagsregler från detta och har en lindrigare form av skattelättnad eller?? Oavsett om de har tagits fram ett speciellt avtal mellan länderna så borde de inte vara så många Danskar som jobbar här om man ser samma motsvarighet här hemma. Jag var själv sugen att ta ett jobb i Danmark i mitten på 90-talet innan det fanns en bro och innan jag hade fruga och barn, men det jag hängde upp mig

Alla som vill jobba utanför EU/ESS där är jag dålig och borde vara mer påläst speciellt sedan jag länge velat jobba och bo i Australien. Nu såg jag att det fanns speciella avtal med just Australien, Nya Zeeland och Kanada där man kunde söka tillfälliga arbetstillstånd och det är just det jag behöver eftersom detta jobbäventyr inte skulle bli permanent. Döm av förvåning såg jag att detta avtal bara gäller för de mellan 18-30.

Själv har jag passerat denna gräns för ett antal år sedan och på respektive regerings hemsida har jag sökt hur man nu ska göra för att kunna ansöka om ett annat typ av arbetstillstånd som vi övriga som inte tillhör den årgången som avtalet gäller. Själv tycker jag att det handlar om ren diskriminering för detta borde väl gälla alla. Oförmögen att hitta rätt vände jag mig till vå vanliga arbetsförmedling, men de hanvisade mig bara till The American Scandinavian Foundation om denna typ av jobb eller praktik som de eventuellt också kan handla om, men någon hopplös tråkig parktik vill jag inte ha utan jag vill jobba och tjäna pengar.

Tyvärr har jag idag fyra månader senare gett upp dessa funderingar om att jobba i Australien, men istället har jag funderat på att föröska hitta något annat land än Sverige att prova denna önskan jag länge burit på.

Maskinist på en Polenfärja, servicepersonal till Siljalines kryssningsfartyg, rörmokare i Norge eller turistvärd för reseboalget Appolo. Det var de alternativ jag hittade som kändes mest trovärdiga och intressanta nöär jag gick omkring bland över 1000 andra personer på mässan över utländska jobb man kunde få information om. Dessa lockande löften var fån början riktigt bra, men ju mer jag sett vad som erbjudits har jag inte blivit lika övertygad. Jobba på en båt mellan Sverige och Finland känns inte som ett utlandsjobb och rörmokare har jag ingen behörighet för. Däremot maskinist, där finns åtminstone kompetensen och erfarenheten. Fast det är ej heller riktigt vad jag hade drömt om. Nej ska jag hitta ett jobb i andra länder vill jag att det ska ligga längre bort, längre avstånd till mina hemtrakter. Ett annat land som jag aldrig tidigare har varit på eller kommit i konatkt med. Till sist hittar jag ändå ett intresant alternativ jag beslöt mig för att titta närmare på. Man söker skandinaviska lägerledare i USA närmare bestämt i Texas. Utan att tveka tog jag med mig alla papper med mig hem och läste på och fyllde i ansökan som man kunde hitta på

I september i fjol var jag på Kreta med vår äldsta dotter. Hon skulle egentligen åkt med sin farmor, men hon blev sjuk i struma så jag fick hoppa in och lämna fruga och lillasytern kvar hemma. Veckan var fantastik med bad bland olika pooler och i medelhavet, uppträden både för stora och små, god mat där allting var inlkusive och ett fint hotell med ett rymligt rum med egen liten altan med en pool framför sig som man kunde bada i. Frid och fröd med andra ord. En av dessa dagarna var vi iväg på en båtur som ingick i priset och vi besökte både stränder och mindre öar i Medelhavet som vi gick iland och besökte.

På väg tillbaka pratade jag med en av reseledarna som var svenska och jag frågade vilket nuderbart yrke ni har. Att resa runt i världen med resa och boende betalt. Jag fick ju inte precis de svar jag hade förväntat mig. Hon tyckte inte alls det var någon dans på rosor. Först iväg sex månader från hemmet. Sedan långa och krävande dagar. Denna kurs som reseledare som man gick fick man också betala ur egen ficka.  Lönen är ej heller så hög man kan tro, men eftersom man får mat och boende gratis så blir det äerndå lite över fast inte så mycket som man hade trott. Att jobba som hon gör och reser runt i andra länder kan både vara påfrestande och jobbigt och något direkt familjeliv kan man ju inta skaffa för vilken sambo/make skulle stå ut och vänta i sex månader innann man var tillbaka.

Värst var ändå alla utskällningar man fick av dryga turister på språk man inte begrep och när an försökte ta det på engelska blev de bara tjuriga. När vi satt på flyget på väg hem tänkte jag på henne och tyckte mest synd om henne och förmodligen skulle hon no

En av våra grannar hemma har en son som precis fyllt 20. Han berättade tidigare i våras att han ska flytta till Spanien under ett år och jobba. Mest för att få en spännande upplevelse och samtidigt få erfarenhet och på köpet lära sig ett nytt språk. Idag som medborgare i EU kan man på ett betydligt enklare sätt jobba länder emellan. Man hyllar denna fria rörlighet där man inte behöver något arbetstillstånd. Jag frågade kort om hur han ska bo och om han har en redan etablerad plats som han ska vistas på för det är mycket att tänka på om man bestämmer sig för att jobba i ett annat land och där man inte kan språket. Hälsa och sjukvård hur är det där. Om han blir dålig får han då samma automatiska hjälp som här hemma. Vilka villkor jobbar han under och hur ser det ut med antalet timmar. Mina frågor ställde honom lite och med en djup suck kunde han bara konstatera att han inte hade några bra svar på det. Det handlade ju bara om ett år och ett spännande äventyr som i grunden bara skulle stärka honom. Nu när vi nått Juli har han fortfarande inte åkt för jag ser sonen med jämna mellanrum och om det var jag som skrämde pappan tillräckligt och som i sin tur berättade vad som väntade eller om han bara har ångrat sig,  det vet jag inte däremot har jag för avsikt att fråga honom om detta när vi stöter på varandra nästa gång.

Jag hör dagligen om Norge detta rika land som skriker efter svensk arbetskraft. Minst någon gång i månaden får jag själv reklam via post eller mail om dessa fantastiska erbjudanden. En speciell jobbportal för dig som vill söka lyckan och tjäna pengar i grannlandet. Min enkla fråga är vem f-n vill jobba i Norge. Högfärdiga egositer där deras olja snart är slut och som är ett av världens dyraste land att bo och leva i. Visst språket är ju inget som avskräcker, men för att jobba där måste man tydligen vara folkbokförd där om man skrivs där. Jag vet också att vi svenskar har ett väldigt gått rykte och är duktiga på de vi gör och är framförallt väldigt serviceinriktade, något som norrmännen tydligen är sämre på och det är i sig förmodligen ingen överraskning. Utbudet är också stort och de söker arbetskraft inom alla typer av områden, men mest inom fiske och bemanningsföretag. Att de även betalar ut löner var fjortonde dag är också ett tydligt tecken att försöka locka dit svensk arbetskraft. En sak vet jag

När jag ser äldre filmer med LO demonstranter som marscherar genom gator med sina flaggor om en bättre arbetsrätt blir jag lätt patetisk. Sedan att de fick igenom flera av sina krav som medbestämmande lag och lag om anställningsskydd var nog på den tiden på 70-talet var säkert ganska stort för dessa sossar. Idag tycker många att den bara är ivägen och krånglig som hindrar företag från att våga expandera och anställa nytt eftersom deras avtal i många fall både är för bra och ofta livslånga.

Många vill skrota den helt och hållet och låta arbetsgivaren får ett större ansvar, men då är våra politiker rädda att de bara kommer anställas billig arbetskraft från öststater. Fast idag har vi ändå denna typ av sysselsättning där arbetsrätten sätts ur spel och det är våra bemanningsföretag som tar över flera av de fasta jobben. Visst de kostar mer för aktuell arbetsgivare att använda sig av dem, men här kan arbetsgivaren när som helst säga upp avtalet utan behöva betala än massa anställda under deras uppsägningsavtal. Själv är jag kluven.

Jag har varit fackligt ansluten i över 20 år och vill känna en viss trygghet sedan måste vår arbetsmarknad och arbetsrätt även försöka anpassa sig efter dagens verklighet och där är den inte riktigt.

Såg möjligheteten och tog den och nu när jag blivit erbjuden jobb i USA då vill jag verkligen ta den. Tyvärr kan jag bara inte sticka utan vidare. Enda chansen är om jag grovt åsidosatt mina åligganden mot min arbetsgivare, men där har jag ju fullt ut fullgjort mina förpliktelser. Då kan jag med omedelbar verkan få sparken och det är något jag just nu går omkring och önskar. Att bara gå in till chefen och be om att bli sparkad, det tror jag inte heller kommer fungera. Att ge mig på en av dessa fulare knepen som ger med automatik avsked, det har jag heller inga ambitioner att fullfölja. Fast jag vill ju ditt och mina papper på inrese och arbetstillstånd ligger redan färdiga och underskrivna. Den där särskilda arbetsrättens beskaffenhet, den är inte bara till godo. Uppsägning är inte heller aktuell eftersom jag jobbar i sex år nu kan de behålla mig i ytterligare tre månader. Enda chansen är väl att gå in på kontoret och be på sina bara knän och förklara vikten av detta nya jobb och att jag måste sticka omgående. För en sådan här chans vill jag inte missa.